På barns vis
Satt precis och tittade på lite gamla kort, och fick då syn på ett på mitt syskonbarn från förra året när han fyllde 2. Det var taget med en ganska kass mobilkamera 1,6 megapixel, och det är mörkt och lite suddigt i kanterna. Men mitt i bilden, där sitter han, min Jesper, framför sin glasstårta med ett litet ljuslok och en vagn, det vill säga med två ljus som lyser upp hans lilla ansikte. Han se så glad och förväntansfull ut, ögonen tindrar och de lite smårunda kinderna avslöjar att han sitter och småler.
Precis sånt här, är saker som gör mig så rörd. Jag blir så glad och så jäkla ledsen samtidigt. Dels är jag nostalgisk och längtar tillbaka till när man själv var sådär liten och förnöjsam, när man kunde vara glad för så lite. Då var det fest om man fick ett glas coca cola eller om man till och med fick åka till donken, när jag och pappa åkte till några som hade en bondgård med en massa kosssor, kalvar, grisar och höns, när vi hade fredagsmys hemma, när man fick glass och varm nyponsoppa i skolan.
När man var ledsen räckte det att mamma eller pappa blåste på det onda, att de kysste bort en tår, att de busade lite eller att man fick en kaka. Då var allt bra igen och man kunde fortsätta att leka om förut.
Förutom de där nostalgiska känslorna, så känns det så sorgligt. Att en dag ska min Jesper, ja alla små upptäcka att tyvärr handlar livet så mycket mer än om födelsedagstårtor, fredagsmys och ett skrapsår på knät. När man växer upp och börjar lära känna livet så förstår man att man har så mycket mer att tampas med. Tyvärr glömmer man också lätt bort när man blir lite äldre hur man gör när man lever i nuet och gläds åt det lilla. På något konstigt vis så kan man inte längre vända sitt humör från hopplöst ledsen och hysteriskt gråtande till lycklig och nöjd på bara någon minut. Problemen växer i takt med att man blir äldre, och det finns inte längre någon mamma eller pappa som bara kan fixa allt och göra en glad igen.
När vi är små har vi hela tiden saker framför oss, vi längtar tills vi får börja skolan, cykla själva, köra moped, övingsköra, ta körkort.. men ju äldre man blir desto fler saker har man bakom sig. En del saker är rent av för sent. Därför MÅSTE man ta vara på livet. Inte gå och dra för mycket på saker, BARA GÖRA! Man måste också klara av att lämna saker bakom sig och låta bli att tänka för mycket på framtiden.
Alltså, göra som barnen - leva i nuet. 
