Fler händer
Har kommit fram till en sak - om man tycker om och bryr sig om människor, ska man inte jobba med just människor - Om man inte vill känna sig konstant otillräcklig.
Människovårdande yrken är i princip alltid under sparbeting, tiden finns inte för de som behöver det mest. Man har hela tiden piskan bakom sig att hinna med nästa människa, och därför har pulsen på max och har tankarna någon helt annan stans hela tiden. Fy fan, om jag ska ge en annan människa 5 minuter, vill jag iallafall vara fullständigt närvarande dom 5 minuterna!
Om jag inte hade brytt mig så särskillt mycket utan bara sett det som "ett jobb som alla andra", så hade allt varit så himla mycket enklare.
Så vad ska man säga?? Öronmärk en viss procent av skattepengarna till enbart vården/omsorgen (som man gör med kyrkoskatten). Eller va fan sätt en summa varje månad för varje skattebetalare. Jag skulle gärna betala 10, 20, 50 eller 100 kr extra i månaden för att våra äldre och andra utsatta grupper skulle få bättre omvårdnad.
