Välja och vraka??
Åååååh!!! Nästan hela tiden, flera gånger per dag, så ställs man inför val där man mer eller mindre aktivt måste välja. Vad ska man ha på sig, äta till frukost, vilken väg ska man ta till jobbet, vad ska man äta? Ska jag jobba när dom ringer halv tre och vill att jag ska börja 3 fast jag egentligen tänkt göra något annat?
Allt detta är egentligen ganska små val som man inte alltid tänker på att man gör. Men när jag funderar över det så önskar jag att lite mer saker inte gick att välja, eller att jag ibland hade någon som bestämde åt mig. Även om jag inte hade gjort som den personen sa, så kan det ibland krävas att någon annan säger åt en att göra något för att man ska känna att SÅ vill jag ABSOLUT INTE göra!!!
Ja tänk så himla viktiga andra är för ens beslut. Även om man vet att man själv måste välja och komma på vad som känns rätt, så är det så oerhört viktigt att få bolla tankar med andra och höra vad de tror och tycker. Ju mer man hör vad andra tycker, ju mer brukar man oxå få egna åsikter... fast de ändras snabbt, tänk om man inte vore så velig! Man både vill och inte vill och ser positiva och negativa sidor i båda alternativen (om man nu har sån tur att det bara finns två alternativ). Jag har börjat tröttna på min velighet, och har därför börjat att försöka övertyga mig själv om att vartenda beslut så som jobb, skola, boende osv, inte är så viktiga för vart man hamnar i livet. Det finns alltid nya chanser och det finns alltid en nödbroms - utom i ett enda fall, och det är när man blir förälder, för det är en roll somm man aldrig, aldrig kan gå ur. Men man kan alltid byta jobb, alltid läsa upp sina betyg, alltid flytta, alltid måla om huset i en annan färg och man kan alltid spara ut håret igen om man klippt det lite för kort..
Jag har ett beslut som jag borde ta och även om det inte är blodigt allvar, så måste jag beastämma mig. SKA jag göra det? VILL jag göra det? HUR ska jag göra det? NÄR ska det ske?
Men men, jag får försöka vara glad att jag faktiskt har möjligheten att välja. Jag kan ju faktiskt göra nästan vad jag vill med mitt liv, och det innebär miljontals möjligheter, och möjligheter är väl något bra, positivt och fantastiskt antar jag!
Allt detta är egentligen ganska små val som man inte alltid tänker på att man gör. Men när jag funderar över det så önskar jag att lite mer saker inte gick att välja, eller att jag ibland hade någon som bestämde åt mig. Även om jag inte hade gjort som den personen sa, så kan det ibland krävas att någon annan säger åt en att göra något för att man ska känna att SÅ vill jag ABSOLUT INTE göra!!!
Ja tänk så himla viktiga andra är för ens beslut. Även om man vet att man själv måste välja och komma på vad som känns rätt, så är det så oerhört viktigt att få bolla tankar med andra och höra vad de tror och tycker. Ju mer man hör vad andra tycker, ju mer brukar man oxå få egna åsikter... fast de ändras snabbt, tänk om man inte vore så velig! Man både vill och inte vill och ser positiva och negativa sidor i båda alternativen (om man nu har sån tur att det bara finns två alternativ). Jag har börjat tröttna på min velighet, och har därför börjat att försöka övertyga mig själv om att vartenda beslut så som jobb, skola, boende osv, inte är så viktiga för vart man hamnar i livet. Det finns alltid nya chanser och det finns alltid en nödbroms - utom i ett enda fall, och det är när man blir förälder, för det är en roll somm man aldrig, aldrig kan gå ur. Men man kan alltid byta jobb, alltid läsa upp sina betyg, alltid flytta, alltid måla om huset i en annan färg och man kan alltid spara ut håret igen om man klippt det lite för kort..
Jag har ett beslut som jag borde ta och även om det inte är blodigt allvar, så måste jag beastämma mig. SKA jag göra det? VILL jag göra det? HUR ska jag göra det? NÄR ska det ske?
Men men, jag får försöka vara glad att jag faktiskt har möjligheten att välja. Jag kan ju faktiskt göra nästan vad jag vill med mitt liv, och det innebär miljontals möjligheter, och möjligheter är väl något bra, positivt och fantastiskt antar jag!
Sömnlöshet och att blogga eller inte blogga??
Efter att ha legat vaken en stund och vritt och vänt på mig medan tankarna snurrat i huvet så valde jag att gå upp och käka prickikorvmackor och fixa en ny blogg. Ett utmärkt beslut enligt mig själv.
Att jag ligger vaken såhär beror väl egentligen inte på något särskillt. Funderar, begrundar och reflekterar, bara. Som jag alltid gör, och gärna när det är sovdax. Inget konstigt med det.
Har inga jätteproblem, men ligger ändå och funderar på hur jag ska lösa dem jag har, och också andras. Dom som står mig nära, hur hjälper jag dom nu när dom har det trassligt? Hur ska jag göra det bästa av mit liv? Hur ska jag våga det jag egentligen inte vågar och hur vet jag när saker och ting är rätt eller fel för mig?
En annan sak som jag funderade på i kväl/i natt... detta med bloggande, hur ska man lyckas att få skriva av sig det man just nu sitter och tänker på utan att lämna ut sig själv eller andra för mycket? Jag är helt övertygande om att denna möjlighet till snabb kommunikation till stor del är av ondo. Det blir väldigt lätt ett ställe där man fläker upp sig själv och sitt liv alldeles för lättvindigt, och sedan upptäcker man att det var inte så kul att ALLA vet ALLT om mig. Och när man skriver saker såhär snabbt och oftast utan att läsa igenom det, då kan man väldigt lätt råka vinkla saker fel så att folk missförstår. Man kan också råka få ur sig saker som vid närmare eftertanke inte var så lämpligt ändå.
Jag har också sett att folk gärna använder sina bloggar och facebook-statusar som slagträn, för att få ur sig sin irritation och även för att skada och litegrann smutskasta den andra personen, ungefär såhär: "Jag-nämner-inga-namn-men-alla-förstår-ändå-vem-jag-menar-och-h*n-är-helt-dum-i-huvudet-och-jag-blir-SÅ-trött-på-folk-som-är-såna-och-det-är-så-himla-patetiskt!"
Å vad jag önskar att alla kunde tänka en enda gång extra innan de trycker på spara-knappen! Har man en gång lagt upp något på nätet så försvinner det inte förrän vid nästa istid. Forskare kommer att kunna använda våra blogginlägg i sin forskning i sociologi och konflikthantering och dom kommer att komma fram till att "på 2000-talet blev det vanligt att man skötte gräl/dispyter/meningsskiljaktigheter på olika internetsidor".
Och det finns INGET positivt med att sköta privata konflikter på nätet. Även om det oftast är viktigt att vara öppen om saker så ska de vara just det - någorlunda privata. Och det är de inte om man vresar upp dom på sin blogg, inte ens om den är lösenordsskyddad! (Tycker jag, tralala som Astrid Lindgren sa).
Men icke att förglömma, när det gäller politik, samhällsfrågor och så vidare, så finns det ju inget så fantastiskt som just en blogg. Alla invånare i hela jäkla Sverige som har tillgång till en dator har möjlighet till att ta precis lika stor plats som alla andra och man kan nå och påverka andra med sina åsikter och funderingar. Det är demokrati, det! =)
För att inte tala om hur jäklans skönt det är att få skriiiiiiiva! Låta alla tankar komma ut någongång istället för att de ska gå 1200 varv i hjärnan per minut. Men jag hoppas att jag har lyckats spänna upp mitt selektivitetsnät mellan hjärnan och fingrarna, så att jag inte skriver sånt som jag precis skrev att jag tycker är olämpligt ochsom kanske även kan skada mig själv.
Tja, nu har jag dragit några för och nackdelar med bloggeriet, någon som kan komma på fler?
Kram på er pöjkar och tjejer!
Att jag ligger vaken såhär beror väl egentligen inte på något särskillt. Funderar, begrundar och reflekterar, bara. Som jag alltid gör, och gärna när det är sovdax. Inget konstigt med det.
Har inga jätteproblem, men ligger ändå och funderar på hur jag ska lösa dem jag har, och också andras. Dom som står mig nära, hur hjälper jag dom nu när dom har det trassligt? Hur ska jag göra det bästa av mit liv? Hur ska jag våga det jag egentligen inte vågar och hur vet jag när saker och ting är rätt eller fel för mig?
En annan sak som jag funderade på i kväl/i natt... detta med bloggande, hur ska man lyckas att få skriva av sig det man just nu sitter och tänker på utan att lämna ut sig själv eller andra för mycket? Jag är helt övertygande om att denna möjlighet till snabb kommunikation till stor del är av ondo. Det blir väldigt lätt ett ställe där man fläker upp sig själv och sitt liv alldeles för lättvindigt, och sedan upptäcker man att det var inte så kul att ALLA vet ALLT om mig. Och när man skriver saker såhär snabbt och oftast utan att läsa igenom det, då kan man väldigt lätt råka vinkla saker fel så att folk missförstår. Man kan också råka få ur sig saker som vid närmare eftertanke inte var så lämpligt ändå.
Jag har också sett att folk gärna använder sina bloggar och facebook-statusar som slagträn, för att få ur sig sin irritation och även för att skada och litegrann smutskasta den andra personen, ungefär såhär: "Jag-nämner-inga-namn-men-alla-förstår-ändå-vem-jag-menar-och-h*n-är-helt-dum-i-huvudet-och-jag-blir-SÅ-trött-på-folk-som-är-såna-och-det-är-så-himla-patetiskt!"
Å vad jag önskar att alla kunde tänka en enda gång extra innan de trycker på spara-knappen! Har man en gång lagt upp något på nätet så försvinner det inte förrän vid nästa istid. Forskare kommer att kunna använda våra blogginlägg i sin forskning i sociologi och konflikthantering och dom kommer att komma fram till att "på 2000-talet blev det vanligt att man skötte gräl/dispyter/meningsskiljaktigheter på olika internetsidor".
Och det finns INGET positivt med att sköta privata konflikter på nätet. Även om det oftast är viktigt att vara öppen om saker så ska de vara just det - någorlunda privata. Och det är de inte om man vresar upp dom på sin blogg, inte ens om den är lösenordsskyddad! (Tycker jag, tralala som Astrid Lindgren sa).
Men icke att förglömma, när det gäller politik, samhällsfrågor och så vidare, så finns det ju inget så fantastiskt som just en blogg. Alla invånare i hela jäkla Sverige som har tillgång till en dator har möjlighet till att ta precis lika stor plats som alla andra och man kan nå och påverka andra med sina åsikter och funderingar. Det är demokrati, det! =)
För att inte tala om hur jäklans skönt det är att få skriiiiiiiva! Låta alla tankar komma ut någongång istället för att de ska gå 1200 varv i hjärnan per minut. Men jag hoppas att jag har lyckats spänna upp mitt selektivitetsnät mellan hjärnan och fingrarna, så att jag inte skriver sånt som jag precis skrev att jag tycker är olämpligt ochsom kanske även kan skada mig själv.
Tja, nu har jag dragit några för och nackdelar med bloggeriet, någon som kan komma på fler?
Kram på er pöjkar och tjejer!
